Vem hade kunnat tro att 50/50 – en film om en kille som får cancer kunde vara både rolig och sorglig på samma gång. Men jodå, det fungerar alldeles utmärkt och plötsligt satt jag där med ett fånigt leende samtidigt som jag hade en liten tår i ögat. Joseph Gordon-Levitt är som vanligt bra i huvudrollen och till och med Seth Rogen (som spelar bästa kompisen och som jag i vanliga fall inte är något stort fan av) fungerar riktigt bra. ”Inspired by a true story” – om nu det betyder någonting.
Betyg: (fyra Janne av fem möjliga). Kategori: Dramakomedi. I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Seth Rogen, Anna Kendrick, Bryce Dallas Howard och Anjelica Huston. Regi: Jonathan Levine. Manus: Will Reiser. Längd: 100 minuter.
Redan från början uttryckte jag mitt icke-behov av en iPad eftersom jag har min lille Macbook som ligger så fint i knät. Men så plötsligt, två år efter att den dök upp, så vill jag ha en sån där onödig platta i alla fall. Jättemycket.
Men vad hände egentligen? Skickar de ut subliminala meddelanden via min datorskärm och små hemliga signaler in i mitt huvud via telefonen som viskar ”Köp, köp, köööööp!”? Trots att den logiska delen av mig fortfarande säger att jag inte behöver den har jag svårt att stå emot. När tog de kontrollen över min hjärna?
Hemmablind som jag är återupptäckte jag idag efter lunchen (kalvfärsbiffar med karl-johan-svampssås) att området där bakom slottet faktiskt är ganska trevligt. I alla fall såhär års.
Jag försöker ta in allt jag kan, förstå och lära mig och jag kanske inte ska kräva så mycket av mig själv egentligen eftersom det trots allt bara är dag två på det nya jobbet. Men när jag cyklade hem idag kände jag mig faktiskt lite lätt förvirrad.
Förmodligen för att allt är så väldigt nytt och för att det nu de här första dagarna är väldigt mycket prat som inte landat i några konkreta projekt än. Jag vet ju att den här första veckan (och förmodligen nästa också) får ses som en slags inskolningsperiod som handlar om att komma i fas med vad jag faktiskt ska göra … och kommer jag bara igång med det, så kommer resten att ge sig.
I morse ringde klockan en halvtimma senare än vanligt. När morgonbestyren var klara lämnade jag mitt hem, tog min cykel och drog iväg. Tre minuter senare var jag på jobbet. Det nya. Förstår du vilken lyx för mig som förut hade 40-45 minuters bilresa varje morgon (och kväll).
Förutom att häpna över hur nära jag har till jobbet har dagen mest ägnats åt att prata, att sätta upp en ny dator och en provisorisk arbetsplats (i väntan på försenade möbler), installering av program och ännu mer prat. Och så fikapaus – vilket är lite av en ny upplevelse för mig.
När klockan sen slog fem och det var dags att gå hem, hoppade jag upp på min cykel och drog iväg. Tre minuter senare var jag hemma.
Nja, som vanligt är det är nog bättre om du läser boken istället (vad annars). Den är mer fartfylld och ger mycket mer. Jag tyckte filmen var lite väl platt och saknade alldeles för mycket. Men så är det ju alltid. Kanske också för att jag har läst hela trilogin och vet hur fortsättningen ser ut.
Betyg: (tre svaga Janne av fem möjliga). Kategori: Action-drama. I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Stanley Tucci, Woody Harrelson och Lenny Kravitz. Regi: Gary Ross. Manus: Gary Ross, Suzanne Collins och Billy Ray. Längd: 142 minuter.
Skönsöndag och träden börjar bli gröna på riktigt. Det var uteserveringsfika, strosande och sen en glass i solen. Nu blir det slapparsöndag inför morgondagen och ett nytt jobb … och jo’rå, visst pirrar det lite i magen.
Hoppsan, jag hamnade visst återigen i den sköna fåtöljen med datorn i knät och den här gången trillade jag in i den färgsprakande Bollywood-världen (YouTubes vägar äro outgrundliga). Kvällens låt får därför bli ”Meri Ada Bhi (Ishq Ne Mere)” med Rahat Fateh Ali Khan och Tulsi Kumar. Från filmen ”Ready” som kom förra året.
