Pretentiös var ordet. Och väldigt svartklädd. På den tiden hade jag en skrivbok och penna med mig vart jag än gick och skrev ner vad som föll mig in. Som följande rader:
Men tänk. Tänk om jorden skulle få för sig att gå under en dag. Under tiden sitter vi och lyssnar på bossanova på radion. Det skulle se för dumt ut. Jag vill inte dö till bossanova.
Jag förstår inte riktigt själv de där små funderingarna som jag plitade ner. Spelades det ovanligt mycket bossanova på radion under den här perioden, eller vad? Hur ska jag tolka dem?
Läs andra bloggar om pretentiös, svartklädd, skrivbok, penna, jordens undergång, bossanova, funderingar, tolka
Jag älskar små pretto-anteckningar. Även jag har dragits med en sån där svart vaxduksbok. Det är både härligt och förfärligt. Och om tio år kommer jag rodna klädsamt när jag läser det jag skriver idag. Kanske redan i morgon. Hahaha
sofia
onsdag 29 oktober 2008, 9:43